Gällivarrevisan
En sang om godt kameratskap. Den kan være lystig og lett, men synges også i mer trauste versjoner. I det lille utvalget av versjoner jeg har lagt ut til høyre her har jeg funnet et bredt utvalg - fra den gamle rallaren som synger alene til symfoniorkesterversjonen til Götebork symfoniorkester...
Min versjon
Jeg har valgt å gjøre den til en kvikk countryvesjon med telecaser, chicken-picking, mandolin og dobro, som jeg synes kler sangen godt
Hør
Historie og bakgrunn
Enkelte kilder sier at denne skal være skrevet av Liikavaara-Franz, (1880-1967) men oppgis andre steder å være nedtegnet av Helmer Andersson (1913-87), som står oppført som opphavsmann hos STIM. Han har også skrevet flere lignende sanger, og opptrådte ofte med Gällivarrevisen selv.
Liikavaara-Frans var finsk, og kunne ikke skrive svensk selv om han snakket språket brukbart. Der finnes en sang om Liikavaara-Franz - "Sista brevet från Liikavaara-Frans (på melodien Värnamovisan) som er nedskrevet av Arthur Köhler
Sangen finnes i mange sangbøker, og er en populær studentsang brukt til fest og allsang.
Kilde: Wikipedia
Tekstkopier: Anna Lund: Rallarviser (Nasjonalbiblioteket)
Gällivarrevisan - I Gällivarre traktar
Goddag! kamrater alla jag stämmer upp en sång,
och låter sången skalla, då blir ej tiden lång.
Ty sång är själens krydda den tvingar sorgen still.
Och i palats som hydda man sången höra vill.
Vi få ej mödor skygga som uti Norden gå,
tills vi fått banan bygga till Över-Luleå.
Och banans övra ända blir staden Torneå.
Där skall vårt arbet vända, när Finlands gräns vi nå.
Vid Gällivaras trakter vi knogat mången gång
och uti bergets schakter, vi borrat, dagen lång.
Då kölden många gånger var fyrti grader kall,
så stormens hemska sånger mot fönsterrutan small.
Då tänkte vi på söder och uppå älskad mö,
på systrar och på bröder, skall vi här uppe dö?
O! nej, nog söderns lunder vi skåda skall igen,
och minnas ljuva stunder så gärna flyger hän ... -
Mot nord vi långsamt tågar fast genom frusen jord,
förgäves lappen frågar, vad vi skall här i Nord. -
Han häpen står och undrar, när som maskinen går
när pustande den dundrar, när som han farten får. -
Här gäller hålla stången och icke släppa tag,
ty här finns "bussar" mången i vårat arbetslag. -
Här går ej an att vika nej bara blint gå på,
ty alla äå vi lika och samma lön vi få. -
Ibland, men icke sällan, så fara vi till staån,
då blir det ljud i skällan, då dricks till andra daån.
Och sen går hela veckan burdus på samma sätt,
tills alla mynt i fickan har sprungit rätt och slätt. -
Att fria till en flicka som står uppå en krog,
det kännes på vår ficka och detta vet vi nog. -
Nog kan det vara roligt bland flickor, vin och glas,
och sjunga så förtroligt: "att världen går i kras".
Jag minns så väl den kvällen jag sist i staden var,
och fria till "mamsellen" tills jag fick stanna kvar. -
Nu friar jag ej mera, nu friar hon till mig.
Ty det finns flickor flera kan jag försäkra dig. -
Men nordens möar tycka nog bäst om "rallare",
ty de förtroligt trycka sin själs utkorade.
Ty rallaren är glader Han sorgen slår ihjäl,
han drillar sina spader och är en livad själ. -
Nu slutar jag min visa den bliver ganska kort,
men kan den sinnet lisa och köra sorgen bort,
så önskar jag ej mera, än att ni köper den
ty jag har många flera, vill gärna sälja dem. -
